Nu ni , kommer den efterlängtade förlossningsberättelsen !

Obs. Väldigt långt inlägg .

29 sep BF-dagen

Dagen kom och jag kände ingenting, men det hade jag inte räknat med heller då jag hade räknat med att gå över tiden i två veckor. Vet inte varför, men kändes som att om hon inte kom en vecka tidigare så varför skulle hon komma tidigare då för ? Och det är ju bara 5 procent som kommer på BFdagen så jag hade starkt räknat med att gå över tiden !

 Så dagen gick och jag kände mig inte som vanligt, men de var ändå inget som jag tänkte så mycket mera på. Så kvällen kom och jag kände mig bara lite konstig, men vi gick och la oss och jag somnade som en stock. 00.30 vaknade jag av att jag hade "mensvärk" så jag tog två alvedon och gick och la mig igen, men de försvann inte. De kom tillbaka. Så jag satt på datorn och satt på ett program så man kunde klocka värkar som finns på nätet. Då kom dom med 4min mellanrum, och för att man ska åka in så brukar det vara 2-3 minuter. Så då hoppade jag in i duschen och gud så skönt det var. Smärtan försvann inte, men den dämpades lite. Så jag satt i duschen i tjugo minuter tror jag.

 Då förstod jag att det var på riktigt. Att det var nära nu ! Men inte hade jag en aning om att det var så nära som det var.

 Efter att jag hade duschat så fortsatta jag att klocka värkarna, men då var dom oregelbunda. Men jag väckte Eric och sa att de nog kunde vara på g snart men att han kunde fortsätta sova och att jag skulle ringa in till förlossningen. För nu var värkarna värre än innan. Så jag ringde in runt 01.50 och hon sa att jag kunde bestämma själv om jag ville komma in eller inte, men att eftersom dom var oregelbudna så tyckte hon att jag kunde vänta lite.

 Så jag väntade och värkarna blev värre och värre och nu kom dom med 4min mellanrum igen.

Men 02.10 så fick jag nog. Nu hade jag så ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag ringde in igen och sa att vi skulle komma in.

 Så jag väckte Eric och direkt efter att jag gjortdet kom värkarna ännu tätare. Jag hade inte klätt på mig efter duschen så jag gick omkring naken och nu skulle jag klä på mig. Mende var inte det lättaste. Värkarna kom så tätt nu så jag kunde knappt ta på mig. Eric fick hjälpa mig med allt och däremellan fick jag luta mig mot väggen och andas mig igenom värkarna som bara blev värre och värre .

Innan vi åkte packade Eric ner det sista och jag gav katterna mat och ringde mamma och sa att det var på g.

 Att gå ner till bilen sen och vara skapligt tyst var inte det enklaste och sen sätta sig i bilen, nej fyfan. Och gud så jag hatade den sänkta biljävlen då. Kände varje gupp och värkarna blev baar starkare och starkare och så var vi tvugna att tanka.  Den lilla detaljen hade jag gärna hoppat just då kan jag säga.

 Bilresan från Uddevalla till Näl som ligger i Trollhättan var den värsta bilresan jag varit med om. Jag bad Eric köra fortare och jag kunde inte bestämma mig om jag frös eller svettades så Eric fick sitta och höja och sänka temperaturen hela vägen. Men tillslut kände jag mig så kokhet så jag bara ville ha luft, så han sträckte sig från förarsidan till min sida och vevade ner rutan.

 Nu var värkarna värre än innan och vi kom fram till förlossningen. Han körde mig fram till dörren och sen åkte han och parkerade. Kändes som att jag väntade nere vid hissen på honom i evigheter fast det vara bara några minuter.

 När vi kom upp tillförlossningen kunde jag knappt gå. Vi kom fram runt 03.05 och jag ville bara lägga mig i sängen, eller säng och säng..

 Vi hälsade på barnmorskan och undersköterskan och barnmorskan var helt underbar. Dom tog av mig byxorna och trosorna och då såg jag bra en massa blod i trosorna. Då fick jag lite panik och frågade om de skulle vara så, och de skulle de tydligen. Sen kände hon hur mycket jag var öppen.

Och då sa hon att jag nästan var öppen tio cm ! Och vilken lättnad de var. När man är öppen tipo cm så börjar juh krystvärkarna och jag hade ingen aning om att jag var öppen så mycket.

 Dom har juh sagt att det brukar ta lång tid för förstföderskor, men inte här inte.

 Sen visade hon mig hur lustgasen fungerade och dom första inandningarna kändes helt underbara, kände mig full och glad ! Kändes verkligen som man hade förtjänade de när man låg där . Men sen ville jag ha mer smärtlindring, men eftersom jag nästan var helt öppen så fick jag inte de. Men en värmekudde fick jag iallafall och det var skönt !

 Mitt vatten hade inte gått än, så barnmorskan undrade om de skulle gå av sig självt eller om dom skulle ta hål på hinnorna, och jag ville att dom skulle ta hål. Jag kände ingenting att dom var där och jag kände inget vatten eller något. Märkte inte ens att det gick.

 Men värkarna kände jag kan jag säga.. Efter att vattent gått så gick dom ut allihoppa. Och helt plötsligt kände jag att jag ville krysta. Så jag skrek till Eric att han var tvungen att hämta dom, och dom kom. Och nu hade jag ont.

Mellan dom vanliga värkarna och krystvärkarna fick jag panik. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade så ont , men kände inte igen smärtan sen innan och det var inga riktiga krystvärkar heller. Men tillslut kom dom. 02.30 kom krystvärkarna och dom kände man verkligen skillnad på. Jag fick lägga mig på sidan med ena benet upp då jag inte gillade att ligga på rygg.

 Och fyfan vad jag skrek under krystvärkarna. Jag kände inte igen mig själv. Och Eric kramade handen och stod där med lustgasen, men då ville jag VERKLIGEN inte ha någon lustgas ! Jag ville bara dö ! Det gjorde så ont och jag sa flera gånger att jag skulle skita på mig . Fyfasiken vilket tryck det var i röven. Jag var helt säker på att jag hade skitit på mig , speciellt när jag kände att någon stod och torkade. Men tydligen så hade det bara kommit jättelite. Jag hade juh tur som blev skitnödig innan vi skulle åka in när vi var hemma, annars hade jag nog skitit på mig mera inne på förlossningen kan jag säga.

 Men hur som helst , mellan varje krystvärk var nästan allt som vanligt, förutom att jag kände att det var något mellan benen på mig . Och varje gång kändes det som att huvudet åkte in igen när jag inte krysta, så man försökte nästan spänna åt så att huvudet stannade kvar. Och när hon sa att hon såg huvudet så blev jag så glad.  Och tydligen hade jag frågat vad det var för hårfärg (?) ! Haha, ville väl veta om de var ngon rödhårig som skulle titta ut . Men dom sa att det var mörkt, sen hann man inte tänka mer på de, för då kom nästa krystvärk och jag skrek och jag tog i och det är en sådan smärta så man vill bara dö. Sa flera gånger att jag inte skulle klara det, men Eric och barnmorskan var helt underbara och peppade mig. Och sen vips så var hon ute. 03.42 kom lilla Ellie ut och det var så skönt. Trycket hade släppt och äntligen hade hon kommit ut ! Nästan direkt efter fick jag sprutor så att moderkakan skulle komma ut, och det gjrode den nästan direkt och Eric fick klippa navelsträngen.

 Sen fick jag äntligen hålla den lilla tösen ! Och det var en sådan lättnad att äntligen få hålla om henne. Hon hade juh legat i magen så länge så det kändes på samma sätt overkligt. Men så fin hon var, och så lik Eric hon var när han var liten !

 Efter ett tag började dom klämma på min mage och jag kände hur det bara forssade blod och annat ur mig . Och ont gjorde de när hon skulle trycka och de gjorde hon ett par gånger.

 Sen var det dags att kolla om det behövdes sys, och det blev tre styng, ett på varsin sida och ett lite längre in. Och de kändes inte ett dugg.

 Den omtalade fikan kom sen också och jag åt och åt och drack, var så gott med något. Man var ju så hungrig och då fick Eric hålla den lilla !

 Efter några timmar , efter att jag duschat och kissat så fick vi åka till BB. Kom dit runt 06.30 på morgonen och en barnmorska kom in och berättade lite om allt möjligt. Sen somnade Eric som en stock, men jag var fortfarande uppe i varv så jag somnade inte förns runt åtta. Jag låg bara och kollade på Ellie som då sov som en stock hon också !

 Jag fick jättemycket beröm av barnmorskan, att hon inte hade varit med om att det någonsin gått så fort för en förstföderska och att jag var som gjord att föda barn, (hur man nu ska tolka det?!) Men att jag krystade helt super och att jag hade varit jätteduktig ! Och de kändes ju bra också, men man var fortfarande ltie chokad över att det gått såå fort och man hann lixom aldrig tänka på att man snart skulle ha sitt barn hos sig, och den chocken la sig efter två dagar ! Men man var ändå så överlycklig och jag kunde inte sluta titta på Ellie , eller Eric när han höll henne. Jag kände mig så jävla nöjd med mitt liv och att jag har en sån underbar pojkvän och att vi har blivit en egen liten familj ! <3

Så hela förlossningen tog, från första värken 00.30 till att hon kom ut 03.42 bara 3timmar och 12 min !

  Ellie vägde 3875g

 Var 50cm lång

  Far och dotter första gången tillsammans !   En mycket glad nybliven pappa !

    En väldigt trött mamma och en hungrig liten Ellie !  

 Detta blev då ett väldigt långt inlägg och ni som har orkat läsa hoppas jag kommenterar ! :)

Och det var såå mysigt ! Vi gick längs strandpromenaden, och vi var ute i cirka två timmar. Såå skönt att få röra lite på sig och Ellie sov som en stock i vagnen och hon sover fortfarande :)

 Och det var så sjukt skönt att få komma ut på riktigt ..

 Imorse var de så skönt. Jag vaknade runt halv åtta av att lillen ville ha mat, och de fick hon. Sen somnade jag om igen efter ett tag och då tog Eric över och matade henne en gång till efter för jag sov som en stock . Och jag sov till nästan halv ett. Då var de skönt att han kunde ge välling. Var så skönt att sova såå :)

 Sen åkte Eric till försäkringskassan och vi var själva ett tag och hon somnade så då brukar vi lägga ner henne i bilbarnstolen då hon sover så skönt där , och sen började hon plötsligt gråta, så jag tog upp henne och då hade inte blöjan suttit som den skulle så det var kiss och bajs i hela byxan " Mysigt :) Haha

 Men nu tänkte jag faktiskt göra ett inlägg om förlossningsberättelsen så om ni har lite tålamod så ska ni snart få läsa :)